Två stycken är det, och dom står här nere i hagen o käkar gräs för fullt.
Jag vet inte om de är för att dom snart ska åka hem som jag lider av nån form av separationsångest.
Men jag har ju som hunnit vänja mig med att de är bara att titta ut genom fönstret för att titta på dom.
Jag känner redan hur jobbigt jag kommer ha de med att vänja mig att vara hästlös igen.
Visserligen kommer dom ju bara flytta hem till Tannsele, och jag kommer vara dit o hälsa på flera ggr i veckan.
Dom är mina favvograbbar. Dom hittar på hyss, har bägge två sina egenheter, och dom kan vara små monster när dom vill.
Men mitt hjärta klappar för dom bägge. Helt underbara! Blir alldeles varmt i kroppen av att bara sitta i hagen o titta på dom.
Vill inte föreställa mig den dagen Helge ska åka hem till sin riktiga matte, o inte längre vara hagkompis med Mölle.
Och jag vill inte ens tänka tanken på att Mölle börjar vara gammal, och att han inte alltid kommer finnas.
Mölle har varit killen som är överst på min lista väldigt länge nu, men på bara ett halvår så har han fått sällskap.
Mina små hjärtegryn! :)

Jag har sån tur som hittat Elin, som vill dela med sig av Mölle.
Och att vi har sån tur som har Empan, som lånat ute Helge till oss!

Jag vill inbilla mig att de inte finns nån som har sån tur som jag, som får ha dessa två under i mitt liv.
För de är så de känns! :)