Eftersom mitt mobila bredband tagit semester igår igen, så kom de inget inlägg igår....
Jag tar det idag istället. Igår, var det 5 år.
Och jag konstaterade att jag inte kunde minnas vilket väder de va den dagen, eller vilken veckodag de var.
Jag minns bara telefonsamtalet som fick benen att vika sig.
Chocken, och alla dessa tårar.
Det var en tisdag, -11 grader... Och när jag verkligen börjar fundera, så har jag för mig att snön föll den kvällen.

Vad anledningen än var, varför de än blev som de blev, så lämnade du den här världen för tidigt.

Du hade en vacker, och vild själ.
Och jag har mycket att tacka dig för.

Du borde vara här.
Du borde få uppleva allt de fantastiska som livet faktiskt har att ge.
Tillsammans med mig, och alla andra.
Du var älskad, och är saknad..

Joel Löfmark, så länge vi minns dig lever du kvar med oss.

Jag säger det igen....
...Vi ses igen min vän!

White Lion - When The Children Cry