För första gången på väldigt väldigt länge, så hade jag idag ett långt samtal med min lilla syster.
Och de fick mig att kunna sätta ord på det som snurrat runt runt i min skalle i flera veckor, men somjag inte kunnat få fram i ord.
Det senaste året har det hänt väldigt mycket med mig som person, och detta till sto del pga av all turbulens det varit kring just min lilla syster. Jag har växt som människa, och tagit stormsteg framåt och uppåt. Jag har mognat, och tagit mig långt i livet på kort tid..
Vilket är något som jag är tacksam och glad för, även om det som satte igång de hela är något jag gärna hade sluppit se hända.
Men.. Det har gjort att det liv jag haft tidigare har blivit nåt som jag inte längre vill leva. Mitt liv som det sett ut, har inte tagit lika stora steg som jag. Många av dom människor som för mig varit en trygghet, dom är inte de på sama sätt längre. Jag älskar dom precis lika mycket nu som jag gjort förut, de kommer jag alltid göra. Men jag har påbörjat en ny etapp på mitt livs resa, och detta är en etapp när många människor som varit väldigt viktiga för mig, inte längre kommer ha riktigt lika stor del i mitt liv längre.
Att jag nu befinner mig i Hemavan, de får mig att känna mig ännu mer ensam än vad jag redan gör.
De fins många goa o glada människor här, men jag vet att detta är inte vad jag egentligen vill eller behöver nu.
Att jag sa upp mig, och slutade på Hotellet är ett av dom klokaste beslut jag tgit på senaste tiden.
De var de sista som verkligen höll kvar mig i Lycksele.
Jag vill, och hoppas att jag inte kommer bli långvarig där när jag är klar här uppe i Hemavan.
Mina planer som dom ser ut nu, är att jag vill läsa till lite kurser, och läsa upp nått betyg eller två på komvux till hösten. Så jag kan plugga vidare senare.
Och det tror jag inte att jag ska göra i Lycksele.

Så har det dykt upp en människa i mitt liv, som jag trivs fruktansvärt bra med, som jag har rolig med, och som jag verkligen tycker om. Och som framför allt, växer i mina ögon för varje dag som går.
Du gör mig glad.
Du tar mig för den jag är.
Du har en trygghet i dig själv, som gör att jag känner mig trygg i mig själv är jag är med dig.
Du har en förmåga, som jag tror är helt omedveten, att ta fram de bästa i mig.
Jag hoppas och vill att det som finns nu, ska hålla i sig.
Att de ska fortsätta kännas lika bra som det har gjort, och som det gör nu.
Att de ska fortsätta växa, och bli så mycket mer än så här.
Och framför allt så hoppas jag att du tycker de känns lika bra som jag.