Denna dag dränks i svart...
Ikväll går mina tankar till en familj i stor sorg.
Att ett liv så plötsligt kan ta slut.
Att en människa ska behöva lämna denna jord i så unga år.
Det är nått både skrämmande och fruktansvärt.
Livet blir med ens så mycket mindre självklart, och man inser hur bräckligt livet är.
Och hur grymt det kan vara.
Man påminns om att livet inte är en självklarhet, och att varje dag är en gåva.
Jag hoppas innerligt att mäniskorna som var henne allra närmast nångång, på nått sätt kan finna viss tröst och lindring i all den smärta som något sånt här framkallar.
Och jag önskar av hela mitt hjärta att ödet hade valt en annan väg.

Kom ihåg vad jag sagt dig vännen, jag är bara ett telefonsamtal bort.

Vila I Frid Lilla Flicka, och må ditt minne aldrig blekna.