Så va ännu en vecka avklarad.
Känns som tiden bara rinner iväg, hinner knappt stanna upp o fundera.
Vilket för tillfället kanske kan vara rätt bra.
Då missar jag groparna i vägen, ser inte träden som dyker upp mitt framför mig. Och klippväggar kan inte heller stoppa mig.
Jag bara rusar förbi, i alldeles för hastighet, och missar allt som jag passerar.
Jag hinner varken stanna upp och välja väg, eller än mindre fundera över vart jag är på väg.
Skönt för tillfället. Men förr eller senare måste jag välja, ska jag vända tillbaka, fortsätta framåt, eller ska jag göra nått galet o bryta av till höger eller vänster?
Vem vet.. Morgondagens problem.

Nu väntar snart en varm dusch, sen är det dags att krypa isäng.

All Saint - Never Ever